EmmaTorger

Var ute och läste på aftonbladet om romantiska frierier. Blev alldeles tårögd när jag läste dom välplanerade dagarna som män gjort för att deras flickvänner skulle tacka ja till deras frieri. Varför kan inte min kille också drabbas av en liten släng av romantik så att han köper en ring och gå ner på knä. Jag skulle aldrig i livet fria själv, löjligt kanske, men jag vill att han ska vilja utan att jag säger något. En bekräftelse fantasi kanske. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av giftemål tills två av mina bästa vänner gifte sig och det var så vackert att man nästan svimmade. Jag har blivit friad till förut, av gamla pojkvänner, men då var jag inte intresserad. Det är först nu när jag vill, som jag typiskt nog har förlorat mitt hjärta till killen som inte ens kan stava till bröllop, än mindre till exklusiv diamantring, Jäkla typ. Mathias kallar mig ofta för sin framtida fru men det verkar inte bli så mycket mer än snack... Nää, nu ska jag sluta vara så bitter. Jag är faktiskt bara 27, jag har lång tid på mig. Vem vet, jag kanske blir gift flera gånger om ;-) 
Tur att Mathias inte läser den här bloggen...

Ska iväg och jobba nu, hejsan svejsan